Jag har inte glömt, jag kom bara inte ihåg de alls...

tisdag 13 november 2012

Ålderskris

Egentligen är de nog ingen vits att jag har kvar min blogg. Jag skriver ju aldrig i den längre.
Men rätt som de är så kanske de händer nåt spännande i mitt liv & jag måste bara berätta om de.
Nu har de hänt nåt spännande i mitt liv, men jag kan inte berätta om de än, så de är ju redigt typiskt de.

Igår fick jag brev från Tå oxå. De stog GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN. En liten skvätt åldersnojja slog till. Ville nog mest gråta en skvätt, jag fyller 30 om precis en månad idag. 30 år & vad har man åstadkommit i livet började jag tänka. Jag är ju en sån som ställer till Kaos & oreda vart än jag kommer. Men en sak som jag gjort som jag är fruktansvärt stolt över är såklart min Son. Honom kan man inte vara annat än stolt över!!
Annars rullar livet på, jag kan ju inte bromsa åldrandet, men jag fattar inte.... jag fyllde ju just 20.
De är samma sak med Lilleman, han va ju nyss nyfödd & såg ut som en Alien där han låg på min mage. Nu fyller han 7 år snart, helt jävla galet!!!
Jaja, de är väl bara att bita ihop, de kanske inte kommer hända nåt läskigt den 13/12, jag kommer slå upp ögonen & de kommer vara en helt normal dag, skillnaden bli väl att de kanske är lite mer tårta & besök den dagen. De är väl inte så att jag kommer slå upp ögonen på morronen & upptäcka att Brösten hänger ner i knävecken, håret omgått en förvandling till vithårig hemmapermanent & man ser ut som ett torkat plommon i ansiktet. Ibland förstår jag inte varför man ska ha sina kriser?!? Dessa ålderskriser. Vad är de som säger att de är så farligt att bli gammal?? När man pratar om åldersskillnad mellan människor som älskar varandra säger man ju att Åldern spelar ingen roll så länge man älskar varandra, åldern är bara en siffra. Men så säger man inte när man ska berätta hur gamal man är. Då bli de nästan pinsamt att berätta åldern.
Jag säger fortfarande att jag är 29år, för de är ju sant, men om man ska dra de hårt så är jag ju närmare 30 än 29, men låt mej suga på den där karamellen om att jag fortfarande är 29 & inte 30, de får mej att le ett lite rynkfritt leende några veckor till.
För jag kommer aldrig att acceptera att jag blir äldre, jag VILL INTE bli äldre, jag vill äta de där pillren som Pippi Långstrump åt....
Åldern är ju bara en siffra, de är ju hur man känner sej invändigt i kroppen som räknas... Å idag känner jag mej som 100 år, så idag är jag glad att jag snart ska fylla 30, men känns kroppen bättre imorron, kommer jag fortfarande att vara 29 år.

ses