Jag har inte glömt, jag kom bara inte ihåg de alls...

fredag 28 augusti 2009

Latsidan

Nu har jag legat på latsidan med Bloggandet. Men de är ju som svårt att skriva nåt när dagarna ser lika ut. Inget händer som sticker ut nåt. Endra jobbar man eller så sover man.
Igår va jag ut på en Loppisrunda med Jane,Leo & Marlené....jag gjorde inga fynd dock. Vi har nog med saker som ligger & dräller här...men visst blev man sugen på lite saker,men de va mest möbler & nån spegel som föll mej i smaken. Så de blir nog en tur till Lions igen för att kika på en fotölj som jag hittade...så fin.
Annars så har jag väl mest jobbat den senaste tiden eller så har jag varit borta.
I Måndags började även skolan....for jag dit?? Näe,de gjorde jag inte. Hade jobbat natt,så naturligtvis så somnade jag i soffan hos brorsan. Värsta är att jag inte ens visste om att jag somnade,sånt är lite läskigt. Vaknade halv 11 av att jag frös & blev arg för att jag somnat. Men jag orkade inte skälla på mej nåt mer utan jag klädde av mej & la mej i sängen istället. Sen sov jag gott fram till 16.30.....Okej,jag vet,jag har inga som hellst problem att sova.

Ibland när jag inte kan somna på kvällen/natten brukar jag fundera ut vad jag ska skriva i min Blogg dagen efter. Brukar ofta bli ganska blandad kompott av mina tanker,sen är de bara att börja dra i trådarna & trassla upp dessa trådar. Brukar ofta bli ganska bra & Lisaaktiga funderingar. När jag sen vaknar på Morgonen så Kommer jag inte ihåg ett skit. Alla mina TankeBloggar är som bortblåst. Hjärnan är tom,lika tom som toarullshållaren inne på Toan är.
Men så ibland (som idag) kan dessa små Bloggtankar komma tillbaka omän i mindre skala.
För någon natt sen funderade jag på hur Alkohol kan förändra människor. Såg mest till mej själv i första hand. Jag är väl ganska tyst & lugn(?),tillbakadragen & en extremt stor Integritetsbubbla omger mej. Rör min rygg & nacke & du dör typ sån är jag....
Men när man väl får i sej lite alkohol försvinner alla dessa saker,jag blir framåt,pratig & allt annat än lugn. Integritetsbubblan krymper i takt med alkoholintaget,men den finns fortfarande kvar,jag kramas gärna,men släpp när jag släpper.
Jag skulle aldrig gå balansgång på broräcken eller dansa på barstolar i nyktert tillstånd....varför gör jag de när jag dricker då??
Varför blir vissa så personlighetsförändrad med alkohol i kroppen att dom kan gå fram till en helt främmande människa & klubba ner han/hon??
Jag har sagt att om jag blir våldsam när jag dricker,så är de färdig drucket för mej. Visst har jag slagits när jag druckit,men de har varit i självförsvar & jag tar inte skit från människor jag knappt känner.
Vissa märks de inte ens på,dom kan klämma en 70:s & se ut som vanligt....Hur kan de komma sej?? Dom gör inte en fluga förnär,utan lullar på med sina kompisar,hur lugn som hellst.
De är för mej en gåta...

Nu har vi avverkat en av mina tusentals kväll/natts funderingar...imorgon tar vi Gammfolk & bilkörning....för de är nåt jag stör mej på.

Inga kommentarer: