Tror minsann att jag håller på att drabbas av en elakartad förskylning. Nyser & nyser, de kanske förklarar frossan jag haft i flera dagar i så fall. Så ser ni ett par ensamma skor någonstans är de mycket möjligt att jag varit i farten & nysit.
Har haft en inskolning i natt. Om ni tycker att jag pratar mycket så gör jag inte de, om man jämnför med henne vill säga.
Men glömde att berätta att jag minsann skrek åt chefen i Måndagsmorse. Så kaxig är jag ser ni.
Eller hur man nu ska se de. Hon skrämde mej rättare sagt. De va mörkt i matsalen, fast klockan va väl nästan kvart i 7 på morronen. Jag stog i matsalen & försökte se upptagen ut & från ingenstans är de nån som säger Godmorron!!! jag skriker rakt ut, stampar med fötterna & viftar på armarna. Mina tårar börjar rinna,som alltid när jag blir rädd & jag lovar, hade jag inte vart & kissat så hade jag lämnat en våt fläck på golvet.
Så nu kan jag stryka Att-skrika-åt-chefen på min Att-göra-innan-jag-blir-30-lista.
Hon skrattar så hon viker sej & jag försöker få tillbaka min Normala hudton & få ner hjärtfrekvensen från 300-slag/sek till de mer normala... vad som nu är normalt i en icke nyss ihjälskrämd kropp. Man kan faktiskt hålla sej för skratt i sånna lägen.

Nu ska jag göra lite nytta oxå, tp handla, rasta hund, tanka & läsa bok.

ses