.....

Inatt vaknade jag av att de va väldigt lite luft som kom in & ut ur mina lungor. Det pep vid varje inandning genom munnen & visslade vid varje utandning ur näsan. Fick lite panik faktiskt, vill kunna andas riktigt. Va på väg att ringa akuten, så pass illa va de. Men jag försökte andas lugnt & puffa Bricanyl. Släppte lite grann men, andas riktigt kunde jag inte. På nått sätt lyckades jag somna om & vaknade vid halv 10 idag.
Eftersom jag va helt övertygad om att jag låg inför döden, så Googlade jag på mina Symtom...
kunde konstatera att de va en helt vanlig förskylning som härjade bara.
Men jag är helt slut så de bli en lugn dag idag.
Pratade med lilleman idag oxå, han börjar känna sej lite piggare iaf. Vilket är skönt...
Va där hele dagen igår, myste i soffan, busade lite, åkte bob, sen blev han trött & arg på mej. Så då åkte han upp på sitt rum. Där välte han ett bord, kastade massa leksaker & rätt som de är blev de tyst där uppe. Smög upp efter ett tag & där låg han på en sån där "fat boy" säck eller vad dom heter. De märks att han äter dåligt, de här är en grabb som bli ett monster när han är hungrig. Men de går över rätt fort.

Har även lunchat idag med den person som betyder mest för mej, näst efter lilleman då vill säga. Hörde direkt att de inte va nå bra när han ringde, jag ville ju hellst ligga i soffan, men nåt i rösten sa att jag borde följa med. Mycket riktigt. Mitt liv har slagits i spillror!!! va de första han sa, sen rann tårarna. De gör ju så ont att se han så ledsen & frustrerad, hur ska jag kunna hjälpa?? Gjorde som jag alltid brukar göra, sitter tyst & lyssnar. Ger en kram, berättar att jag finns. Men att ge kloka råd är inte min grej. Men iaf, han fick prata av sej lite...så jag hoppas att de kommer kännas bättre snart.
Ja, de är faan inte lätt nånting faktiskt.

ses