TittUt

Men nu är jag här igen, mycket nytt i mitt liv som hänt.
Finns de nån nyfiken så ska jag berätta att jag kommer lägga ner den här bloggen & starta upp en ny. Fortfarande lika kass på att lägga in foton & mixtra med datorn, så ni få väl hålla till godo med de som ges. Annars finns ju de där alternativet att Ge Faan i att läsa också. Lägger ut adressen här när jag fixat en ny adress.

Ses

Long time..

Nu är de så där toklänge sen jag skrev nåt igen.
Kan sammanfatta lite vad som hänt.
*Vi ha haft magsjuka allihopa, Lilleman började & sen spred de sej som löpeld.
*Jag har jobbat lite, men sen började de gå nån slags magsjuka på jobbet oxå, men som tur va har jag klarat mej, men har inte jobbat så mycket efter de. Med tanke på att jag är gravid & varit småförskyld sen första magsjukan så ha dom inte ringt ut mej när de varit som värst, de tycker jag är snällt!!!
*Lilleman har varit här & levt rövare. Men av nån anledning så drar han alltid till mormor & morfar när helgen kommer, anledningen är ju att han har sitt luftgevär där. Så han är där på dagarna & kommer hem på kvällarna för att sova. För sova borta vill han inte göra!!
*Min bil klarade inte besiktningen, bromsarna va inte som dom skulle. Men underbart snälla Tommy hjälpte mej med att fixa till den. Så nu har jag bromsar som tar så bra att vindrutan är farligt nära min näsa ibland.
Kan bara inte förstå varför de är bromsarna som ska jävlas vid varje besiktning, alla mina bilar har haft anmärkningar vid varje besiktning på just bromsarna.
*Allt till Hen är fixat, förutom smågrejjer som kläder, blöjor å sånna saker. Lilleman har lovat bort sin badbalja oxå till Hen.
*Alla är inkopplad för min skull när de gäller Förlossningsskräcken & Förlossningsdepressionen, så de ska redan nu bli telefonkontakter & träffar på sjukhuset nu framöver för mej. Ibland går de undan.

Ja, de är väl lite av de som hänt här på slutet. Nu ska jag baka Chokladmuffins tills Emma kommer på kaffe i Em.

ses

Grattis

00.54, för 7 år sen såg världens bästa Lilleman till att Mamma & Pappas värld aldrig blev den samma igen.

Grattis ÄLSKADE unge på din 7-års dag!!!

I helgen har vi firat honom i omgångar. I Lördags va han här hos mej för att fira, sen igår åkte han hem till pappa för att fira där, men de är idag han fyller år. Vicket lyx att få fira flera dagar!!

Tror han va nöjd med presenterna han fick på Lördgen iaf, skulle tro att de va han även av Söndagens presenter oxå.

Mamma/mormor va oxå med, hon fick komma hem på Fredagen från sjukhuset, så då är de såklart att tjurtanten ska komma på klas på Lördag. Blekare än vanligt, men hon va med från 13 till 19 ungefär, då tyckte jag att de va dax för dom att åka hem, hon blev tröttare & tröttare men inte sa hon nåt om de inte. Men de va kul att hon kunde vara med, vi bäddade ner hon i en av fotöljerna sen fick hon sitta där. 

Största överraskningen Lilleman fick va att Mirre, hans Gudmor, kom på besök. Men resten av presenterna va oxå bra. Pengar, kläder,godis, en djurbok & en åkbräda. Åkbrädan fick han av Morbror, Lilleman blev överlycklig, jag blev mest orolig, nu är de bara till att skaffa Klippkort på Akuten & ha Ambulansens nr på snabbuppringning.

Idag ska jag nog smyga mej ner på stan en sväng, måste se nå folk, bli ju snart folkskygg. Har lite ärenden jag ska fixa oxå. Typ Af, missade en tid där, eftersom jag satt på Akuten/IVA med mamma hele dagen när jag egentligen skulle va på Af. Men de ansåg dom inte va ett gilltigt skäl till att missa en tid. De är ju inte de första man tänker på när man inte vet om ens förälder ska klara sej eller inte, Ja jusst ja, jag ska på Af idag skitsamma att mamma är dålig, uppföljningssamtalet är viktigare än hon. Jävla Idioter!!!

Annars händer väl inte så mycket, magen växer, självförtroendet sjunker i takt med att magen växer. Har svårt att acceptera de faktum att man blir större & otympligare. Tycker inte alls om min kropp längre, de har jag väl aldrig gjort, men nu är de extremt. Men de bli väl ändring på de oxå när Hen är ute.

Näe en dusch å sen ett besök på stan väntar.

ses

Älskade Lilla mamma =(

Igår blev jag väckt på de mest otäcka viset som finns, min bror ringer. Vilket inte är ovanligt, när han är extra trött på morronen när hans väckare ringer 5.45 så brukar han ringa sin extremt morrontrötta syster som har extremt svårt att somna om, bara för att berätta att han har en Iphon4 & att han är trött.
Men igår va de en annan stämma på honom, en lite panikslagen röst:
-Pappa ringde, mamma ha bröstsmärtor & ambulans är på väg till dom.
Ber han hämta upp mej eftersom jag inte har köpt nytt batteri till bilen & iväg de bar till Akuten, bara väntan på att ambulansen skulle komma va ju en evighet. Min karln ringde i samma veva & berättade att han mött ambulansen, de gick fort men inga blåljus berättade han.
Men i ärlighetens namn blev man ju inte så mycket lugnare faktiskt, men han ville ju vara snäll.
Fick komma in på akuten & vänta där i väntrummet, dom ville ta emot henne innan vi blev insläppta.
När vi väl blev insläppt fick man sej en liten chock, där i sängen halvsatt en väldigt blek & liten mamma, kippandes efter luft. Kunde inte röra sej eller prata, de gjorde så ont.
Min första tanke va att mamma aldrig kommer klara sej.
EKG, syrgasgrimma & pulsmätare sattes. Smärtlindring pumpades in, men gjorde ingen nytta alls, kom man åt sängen skrek hon rakt ut, så ont hade hon.
Ha aldrig sett hon så dålig nångång, min mamma är så stark å tjurig. Hon skulle inte åka in igår heller, men då hade pappa legat vaken mest hele natten å lyssnat på hennes jämmer & flämtande. Så han tvingade in henne.
Prover tas & mer smärtlindring ges.
Hon rullas in på IVA där hon blir övervakad med massa sladdar & grejjer. Men hon har lika ont fortfarande. Snacka om att man känner sej maktlös, vi 3, jag, pappa & brorsan pratar på som vanligt, för vi vet att mamma vill de. Hon vill inte att de ska va tyst & lugnt, de är hon inte van vid när vi 4 träffas. Utan vi pratar & flammsar som vi brukar. Man ser att hon lyssnar, försöker skratta & prata lite grann men de gör för ont.
Jag ställer en egen diagnos på mamma: Propp i lungan.
Men de är de inte riktigt nån som tror på i min familj.
Mamma skickas på Röntgen & medans fixar jag & brorsan frukost till oss, vi har ju inte ätit nåt på hela dagen.
11.30 kommer läkaren in & berättar att hon har en propp i Vänstar lungan. Vem hade rätt egentligen?!?!?
Sitter kvar en stund medans brorsan hjälper mamma att äta lite macka & nyponsoppa. Sen börjar mamma bli trött så då beger vi oss därifrån.
Pratade nyss med henne & nu har hon fått komma på avdelning & känner sej lite piggare men har fortfarande ont.

När jag la mej igår kom nog den mesta chocken krypandes & jag fick sån huvudvärk. Sen slog de mej att jag & brorsan lika gärna hade kunnat vara föräldralösa vid de här laget. Först pappa då som tog en dykning ner för trappen & fortfarande inte är bra & så nu mamma då.
Man bli ju knäckt för mindre, så idag har jag inte gjort så mycket, de är -25 & ingen energi till att göra nånting har jag. Väntar på att karln ska komma hem så jag kan ta hans bil till sjukhuset för att hälsa på.

Lilla mamma, vad skulle jag göra utan dej?!? De är konstigt vad man är beroende av sina föräldrar. De tråkiga är ju att man känner hur mycket man älskar & uppskattar dom när de händer nåt sånt här. Annars tar man bara för givet att dom alltid kommer finnas där, så händer nåt sånt här & man får en helt annan insikt.


ses

Perversa läggning

Ja, jag har ju lite olika perversa läggningar, så som att jag måste Prova allting, Try-sexuell kallar jag det.
Å sen har jag den här lilla läggningen att jag måste ut & gå när de är svinkallt ute, ju kallare dessto bättre. I helgen va jag ute & gick 3 gånger på en å samma dag. De va ju trotsallt 22-23 grader kallt. Men bara känslan av att klä på sej massa massa kläder & bege sej ut, känna kylan bita tag i kinderna & andedräkten är som ett moln runt huvudet på en är underbar. Man blir så pigg efteråt när man kommer ín i värmen.

På Lördag va jag inte bara ute & promenerade i kylan, jag träffade även Lilleman & Tommy för en tidig middag & sen tog vi en fika innan vi skilldes åt. Lilleman va trött & väldigt tyst faktiskt, man blev rakt orolig, men de visade sej att de bleve sent i säng å tidigt upp, han sov hos en kompis. Då kan de ju lätt bli lite för lite sömn, de vet man ju själv.

Igår kände jag att de bleve lite för mycket promenader i kylan. Fogarna gjorde ont & fot/handlederna värkte. Så de blev bara soffläge med massa ljus & en brasa tänd. Så skönt så, synd bara att de inte va mycket på Tv.n som man kunde titta på. Varken jag eller karln är sånna som tycker om att titta på film direkt,blir fort rastlös & så, så då passar de bättre med sånna där SitComs bara. Men vi fick nöja oss med skidåkning å Manetfiske i Thailand. Men senare på dagen blev de ju iaf Vem vet mest? Så då fördrev vi tiden med de, innan vi skulle iväg på middag.

Sen lite godis & sen sängen. Tänkte skriva att Söndagen spenderades i Ryggläge, men med tanke på vad rubriken säger, så kan de ju tolkas en aningens fel. Har mest bara legat känns oxå väldigt fel.
Så jag vet inte vad jag ska sammanfatta helgen med för ord egentligen, men lugn & kall kan man ju säga iaf.

ses

Livet förändras

Idag kom äntligen dagen vi väntat på sen den 2/10-2012 när jag kissade + på stickan. Ultraljudet!!
De va ingen fis som satt sej på tvären, i magen låg de en liten HEN.
Vi hade bestämt att ta reda på vad de skulle bli, man är ju nyfiken. Men ongen låg så konstigt att hon inte kunde se vad de va för kön, så fortfarande är de en Hen. Magen har kallats för Hen sen första dagen, så idag tyckte vi att de va dax att ta reda på om de blir en Kjellbertil eller Hulda, men som sagt, de gick inte. Men så länge de såg bra ut med barnet & alla saker som dom ska ha va på plats, få man vara överlycklig!!
Den 12 Juni är de beräknad utgång för Hen.
Behöver ju inte säga att vi är lyckliga. Jag som inte skulle ha nå mer barn pga min förlossningsrädsla, men nu blev de som de blev, jag är livräddare än allt livrädd, men ska få hjälp med min rädsla har dom lovat. Sen är de redan nu bestämt & inskrivit i min journal om förlossningsdepressionen jag drabbades av när jag fick lilleman, har man haft de en gång så är de större risk att drabbas igen, så psykolog är oxå inkopplad redan nu, behöver bara lyfta luren så finns hjälpen där. För man kan tydligen få depression redan innan förlossningen.... Man lär sej nåt nytt varje dag.

Lilleman däremot är så lagom glad, "Har ju trivts bra som ensambarn jag!!" va hans kommentar till de hela. Men sen kröp de fram att han önskade sej en lillasyster hellst av allt, men en lillebror gick ju oxå vägen om vi  skulle tvinga på han nåt syskon. Så länge syster/bror lät bli att äta lego & inte skulle bli äldre än honom. Han menar att de alltid skulle vara 7 år emellan dom & han skulle va äldst.
Mycket funderingar & nu har svartsjukan gjort entré oxå för honom. Går jag på Toa är han med, sitter jag i soffan ska han hellst krypa tillbaka in i magen, i sängen ska han ligga mellan mej & Janne.
Lite frustrerande, men de går väl över. Vilken mamma som hellst vill väl höra sitt barn säga "jag älskar dej" men har man hört de 15 gånger på en timme börjar de bli lite tjatigt.
Men såklart förstår jag att de är en stor omställning för honom just nu & försöker göra allt för att han ska må bra & trivas med att de kommer att komma ett litet syskon snart.
De kommer att bli bra, de lilleman inte förstår är att man kan älska 2 barn utan de minsta problem, de är där skon klämmer just nu. Bara att härda ut, de kommer att gå över....hoppas jag.


De här inlägget skrev jag igår, men de blev aldrig publicerat, så jag gör ett nytt försök nu.

Ses

Här igen

Ja jisses, dagarna bara flyger iväg nu för tiden tycker jag. Ändå går jag bara hemma mest hele tiden.

Men de rullar på, de enda som inte rullar är väl bilen, den faan har sagt upp sej med omedelbar verkan. Så ni som har funderingar på om jag kört bort körkortet kan andas ut, de har jag inte, de är bara bilen som har tagit en timeout från livet just nu. Så mitt liv har faktiskt rasat lite, klarar mej ju inte utan bil eller jo, jag bor ju i Stan & kan gå dit jag ska, men jag tog ju inte körkort så att jag ska gå dit jag vill, tog ju körkortet för att jag ska köra dit jag vill. Men de är ju som med allting annat i livet, de ska jävlas va ett.

Jul & Nyår har passerat oxå, haft de väldigt mysigt!! Lilleman har varit hos oss nästan hele tiden.
Firade Lillejulafton hos mamma å pappa dagen före Julafton, med paket, mat & jultomte.
Julafton skjutsade jag Lilleman till farmor & farfar, sen kom mamma å pappa på julmiddag hos oss, sen begav vi oss upp till Hagvägen & myste där.
Nyår passerade ganska lugnt oxå, massa folk, massa mat & massa ljuslyktor som skickades upp i luften.

Annars har de väl inte hänt så mycket, jag gör mina fadäser lite titt som tätt.

Men nu ska jag förbereda middagen som idag blir Julmustkyckling, ha ni hört na värre?!? Men de lät så spännande/äckligt så jag måste bara prova....är man Trysexuell så är man.


ses

30-år =Tant?!?

Vad är de som gör att man blir tant vid 30??
När jag växte upp hade vi en granne som kallades för "tanten" en snäll liten senil tant som va "farmor" åt mina bästa kompisar under min uppväxt. Hon va så där lagom virrig & glad, blandade ihop oss barn, bjöd på godis för hon trodde de va Lördag fast det egentligen va Måndag.
Hon va för mej Tant, på ett bra sätt. Men hon va ju närmare 80-år hon. Då ÄR man tant.

Jag är 30 nu & säkert 80% av alla Grattis-hälsningar innehåller ordet Tant. Men vad är Tant egentligen?? Vilka kriterier ska man uppfylla för att kallas för de??
Nu skriver dom ju sådär för att jag har åldersnojja & de gör mej egentligen ingenting, men jag bara undrar liksom.

Men de är bara att släppa lös brösten så dom får bölja i vinden tillsammans med påsarna under ögonen & kalkonhalsen. Permanenta håret, läsa Tidningen Land & kika fram bakom gardinen på vad grannarna gör. Gå & lägga mej 19 & kliva upp 0500, få Hjärtinfarkt om telefonen ringer efter 21.00 & förbanna att mjölkpriset gått upp 2 öre.
Japp, jag kommer älska att vara Tant!!  Men kalla mej för kärring & jag kommer bita dej med Löständerna & dänga dej med käppen!!

ses

Sista dagen

Idag är sista dagen som 29-åring, den dagen kommer aldrig igen, liksom alla andra dagar som gått.
Imorron runt 8-tiden på morronen är jag officiellt 30 år. Måste erkänna att jag längtar lite faktiskt....
Imorron kommer min familj hit på middag. Tänker inte ha något stort kalas, orkar nämligen inte med de riktigt just nu.
Till helgen kommer de kompisar på middag,bara de närmaste vännerna som har möjlighet att komma.
Tänkte har ett riktigt kalas/fest, men efter omständigheter så blir de inte så. Men middag med de närmaste blir helt kanon de oxå. Kan ju vara mysigt att bara ta de lugnt, jag får ju inte stressa.


Börjar närma sej Jul oxå, denna högtid som jag högt föraktar!!!
Är glad att jag & Tommy har den kontakt vi har gentemot Lilleman. Så Lilleman slipper sitta i kläm med 2 föräldrar som bråkar. Så för honom blir de Lillajulafton hemma hos mormor & morfar & den riktiga julaftonen hemma hos pappa. Lilleman är nöjd över att få fira Jul 2 gånger han, men de är han ju van vid, de har han ju gjort sen han föddes.

Jaja, nu ska tårtorna göras & då måste man på affären...

ses

Dagens Lärdom!!!

Gå aldrig in på en pizzeria/restaurang i Sundsvallsområdet där de enbart sitter folk som hejjar på Timrå.... Särskilt inte när du har en Brynäsmössa på dej själv.
Kände mej fruktansvärt uttittad & från en del nästan lite hatad...
Sen när vi satt oss för att äta så drogs de igång från lite olika bord om att Timrå kommer vinna hela skiten & Brynäs åker ur mm mm. Själv gillar jag att provocera, med den mössan vet jag att alltid kommer de reta nån. Inte bryr jag mej nämvärt om vem som ligger i topp eller botten, så länge mössan är varm & går ner över öronen är jag nöjd.
Just smile and wave girl, just smile and wave....


Ni se, de är som på Triss....Plötsligt händer det. 2 inlägg på 2 dagar.

ses

Periodare

Som jag skrev i de allra första inlägget här: Jag är en Periodare.
Jag går inte för en sak med hull & hår ett tag, sen lessnar jag, sen börjar jag om igen & sen lessnar jag igen.
Så där håller jag på, hele tiden.
Jag gör nog aldrig något helhjärtat känns de som. Börjar & lessnar, börjar & lessnar...
Nu har jag lessnat på Bloggen, kanske kommer jag tillbaka eller så försvinner jag för gott. Mest troligt dyker jag upp igen, när man minst anar de. Kanske redan imorron, fast rätt som de är kan de ta några månader.
Inte för att jag har så stressigt liv, utan för att jag helt enkelt har lessnat igen. 

Vi hörs.....om inte annat nån annan gång. God Jul, Gott Nytt år...Kanske till & med Glad Påsk.

Ålderskris

Egentligen är de nog ingen vits att jag har kvar min blogg. Jag skriver ju aldrig i den längre.
Men rätt som de är så kanske de händer nåt spännande i mitt liv & jag måste bara berätta om de.
Nu har de hänt nåt spännande i mitt liv, men jag kan inte berätta om de än, så de är ju redigt typiskt de.

Igår fick jag brev från Tå oxå. De stog GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN. En liten skvätt åldersnojja slog till. Ville nog mest gråta en skvätt, jag fyller 30 om precis en månad idag. 30 år & vad har man åstadkommit i livet började jag tänka. Jag är ju en sån som ställer till Kaos & oreda vart än jag kommer. Men en sak som jag gjort som jag är fruktansvärt stolt över är såklart min Son. Honom kan man inte vara annat än stolt över!!
Annars rullar livet på, jag kan ju inte bromsa åldrandet, men jag fattar inte.... jag fyllde ju just 20.
De är samma sak med Lilleman, han va ju nyss nyfödd & såg ut som en Alien där han låg på min mage. Nu fyller han 7 år snart, helt jävla galet!!!
Jaja, de är väl bara att bita ihop, de kanske inte kommer hända nåt läskigt den 13/12, jag kommer slå upp ögonen & de kommer vara en helt normal dag, skillnaden bli väl att de kanske är lite mer tårta & besök den dagen. De är väl inte så att jag kommer slå upp ögonen på morronen & upptäcka att Brösten hänger ner i knävecken, håret omgått en förvandling till vithårig hemmapermanent & man ser ut som ett torkat plommon i ansiktet. Ibland förstår jag inte varför man ska ha sina kriser?!? Dessa ålderskriser. Vad är de som säger att de är så farligt att bli gammal?? När man pratar om åldersskillnad mellan människor som älskar varandra säger man ju att Åldern spelar ingen roll så länge man älskar varandra, åldern är bara en siffra. Men så säger man inte när man ska berätta hur gamal man är. Då bli de nästan pinsamt att berätta åldern.
Jag säger fortfarande att jag är 29år, för de är ju sant, men om man ska dra de hårt så är jag ju närmare 30 än 29, men låt mej suga på den där karamellen om att jag fortfarande är 29 & inte 30, de får mej att le ett lite rynkfritt leende några veckor till.
För jag kommer aldrig att acceptera att jag blir äldre, jag VILL INTE bli äldre, jag vill äta de där pillren som Pippi Långstrump åt....
Åldern är ju bara en siffra, de är ju hur man känner sej invändigt i kroppen som räknas... Å idag känner jag mej som 100 år, så idag är jag glad att jag snart ska fylla 30, men känns kroppen bättre imorron, kommer jag fortfarande att vara 29 år.

ses

Inga Ursäkter

Nu är de ett tag sen jag skrev här, men de hinns inte riktigt med alla gånger. Jag jobbar som en tok, datorn ha varit trasig & så har jag helt enkelt inte orkat blogga.
Mycket saker har hänt, både roliga, mindre roliga & väldigt sorgliga.

Jag har varit i Luleå på min kusins Bröllop, min lille kusin som tyckte att de va roligare att sitta i bilen & lika än att leka med oss när dom va på besök. Nu har han gift sej med sin Lisa, väldigt fint i kyrkan & ett väldigt trevligt inslag i hele vigseln va ju att Brolle sjöng. Han är bra jävla snygg den killen!!!! & Vilken röst han har.
Efter vigseln så va de dax för fest. Hade lovat att jag skulle köra hem dagen efter, så jag skålade bara i champagne sen va de nyktert för mej resten av kvällen. Men de va en trevlig tillställning, men de är ju överjävligt långt till Luleå anser jag. Man hinner lessna väldigt många gånger under resans tid.
När vi väl kom fram & hade installerat oss på Hotellet så gjorde vi stan osäker en sväng, sen gick vi ut på resturang för att käka med faster & hennes Kent, så mysig resturang de va då. Käkade Ren med vaniljsås, madeirasås med kanel, potatiskaka & en rotfruktskaka, en liten skål med shitakisvamp & ärtor. En underlig men underbar kombination. Efterrätten va varma hjortron med glass & vitchoklad & lite annat gottigottgott.
Vi satt i flera timmar & surrade, skrattade & åt. Så mysigt.
Lite synd va ju att man inte hann träffa kusinvitamin nåt nästan, han hade ju fullt upp med förberedelserna & resten av sin familj.
Men lite hann vi kramas & surra innan han skulle vidare. Bestämt att vi ska försöka ta upp kontakten med varandra igen, vi har ju inte haft sån bra kontakt förut heller, han har bott i Gävle & vi i Graninge, men de gånger vi träffas är de som om vi aldrig varit ifrån varandra.
De va vigseln de.

Min bästa kompis tappade sin pappa förra Fredagen, han förlorade kampen mot Cancer tillslut. Men vilken kämpe han har varit!!!! Han har kämpat i 8 år mot de där jävla monstret, men tillslut gick de inte längre.
När jag fick beskedet att han hade somnat in, så höll jag på att måla hallen, men jag kom som av mej & bara sjönk ner mitt på Golvet i en pöl av tårar & snor. Mycket minnen som kommer över en.
Vila i Frid Bengt!!

Ja, som sagt vi håller på att göra om hemma. Målar allt vitt, blir så bra!! Funderar på hur vi ska göra om uppe oxå, behövs lite renovering framöver, men man få ta de som de kommer & hur pengarna rullar in.

Näe nu ska jag lägga in lite bilder tror jag. Lite lur om jag kan få låna brorsans kamera & ta lite bilder därifrån istället, min mobilkamera är ju inte så bra. Hur man nu kan åka på Bröllop utan sin riktiga kamera är ju nåt man kan fundra sej gråhårig på!!

ses

Jag ha fått JOBB

Förstår nu har glad jag är idag?!?!? Ni vet den här känslan när man börjar närma sej 30 & aldrig har haft en fast anställning & börjar känna en viss panik hur allt ska gå, kommer de att lösa sej, många sömnlösa nätter. Nu har de löst sej till 60% ungefär. Får jobba 40% i vården & 60%  som Personligass.
Är så glad så glad så jag tog & beställde en klipptid för att fira. Imorron ryker håret, de är så slitet så drar man i stråna så är de som tuggummi, de är ju inte så kul.
Dessutom ska jag köpa nya däck till bilen, sommardäck & ett reservdäck. Igår blev de en däckexplotion (stavas explotion så där??) på väg hem från jobbet. Såklart i "rusningstid", om man nu kan kalla de rusningstrafik i Sollefteå en vardag vid 16.
Men de stora samtalsämnet på jobbet idag, va ju såklart att jag stog efter vägen igår. Soppatorsk va väl den största gissningen. Förstår inte vad dom får allt ifrån?!?!? Bara för att man kört soppatorsk några ggr så drar dom naturligtvis slutsatsen att de va just soppatorsk.
Men jag måste då säga att de inte finns NÅGRA som hellst Gentlemän efter riksväg 87!! Tuta & vinka de gå bra de, men inte stanna & fråga om jag behöver hjälp. Jag hade väl för mycket kläder på mej & för korta ben.

Nu ska jag iaf njuta av att ha jobb ett tag till. Dagtid dessutom, kan ju inte bli bättre. 6-14 på vardagarna & 6-16 på helgen, så jobbar jag varannan vecka.

ses

KarateKid

Igår va jag som sagt på Karate, va inte med, bara tittade.
Men de är nog ingenting för mej, alla dessa komandon som skriks ut. På Japanska dessutom.
Har du Vitt bälte, så får du ett komando som du ska göra.
Har du Gult ett annat, lite längre & sen fortsätter de med Grönt, Blått, Brunt, Svart..
Blev så förvirrad att jag bara satte mej på bänken & tittade på istället.
Kommer man bara in i de så tycker jag säkert att de är kul, men jag saknar musik!! Allt går så mycket lättare med musik till.
Jag har ju redan Brunt bälte runt midjan som håller upp byxerna & så har jag Svart bälte i Självironi, så jag anser att jag inte behöver ha fler bälten för tillfället.
Den här säsongen kommer jag hålla mej till Kickboxningen istället. Tror jag är mer lämpad för de, få ut lite agg på mitsarna & svettas ut all frustration. De är en skön känsla i kroppen när slagen & sparkarna träffar rätt & man kommer in i ett flow.
Jag har iaf hittat rätt träningsform för mej, när man längtar till Tisdagar & Torsdagar så måste de vara rätt!!

Idag är jag hemma från jobbet, nåt knas med ryggen igen. Gör ont när jag andas, ska in till Dr idag. Men först ett besök hos naprapaten. Tror de kan va en spark i Bröskorgen igår som gjorde att de blev värre än vanligt. Kan va en lite farlig sport de här när jag tänker efter.

Men men, de som inte dödar Härdar!!

ses

Halsbrytande

Är man som jag,kort i rocken, men ändå vill göra nåt åt skitiga fönster. Då har jag ett förslag, stå  inte på bordet i köket, de har en tendens till att tippa, iaf vårat. Sätt dej eller stå på fönsterkarmen istället, men ha någon i din närhet som kan hjälpa dej ifall låren krampar ihop i den rätt onaturliga ställningnen Huk.
Jag va för lång för att stå & för kort för att sitta, så då bli ju Huk ett mellanting, men som sagt, passa dej för kramp.
Har man dessutom träningsvärk i axlar/armar/skuldror ska man ge faan i att putsa fönster egentligen, de bli bara värre känner jag.
Men nu är de dax att göra sej i ordning för jobbet. Dubbelbokade mej idag, så jag gatt börja senare än vad som va tänkt. Ibland bli de så oxå, man vill så mycket, men man glömmer bort andra saker som man lovat.

Liemannen & rundsparkar.

Igårkväll blev de äntligen dax för ett pass Kickboxning, skönt men jobbigt. Efter att uppvärmningen va slut kände jag att de nog skulle va lika bra att packa ihop & tacka för sej, men som en sann Björklundare jag är bet jag ihop & fortsatte. Jobbigast va nog hostan & tyngden över bröstet. Efter näst sista övningen va trycket så hårt över bröstet, de kändes som om jag ville  sticka hål på bröstkorgen bara för att få bort trycket & kunna andas igen. Vilade nån minut, men man är ju lite småsnål oxå, har ju betalat 600kr & då ska jag ju inte vila, de får jag göra när jag kommer hem i så fall. Om så Liemannen ska komma för att hämta mej så tänker jag inte ge upp.
Man vet nog inte hur stark man egentligen är har jag upptäckt. Stackars Jenny, hon hade de inte lätt igår. Först gjorde jag en rundspark som träffade i överkant på mitsen & gjorde så att den slog henne i huvudet, glasögonen for på sniskan, hon kom fram till att jag va dels Vig & att hon inte borde ha glasögon på sej.
Den andra grejjen va att vi skulle göra små korta Uppercutt slag eller vad de heter. Då slog jag luften ur henne flera gånger, jag slog såklart på mitsen, men hon hade de framför magen. Tror jag va så pass taggad & fast besluten att inte ge upp fastän Liemannen stog & tittade på.
När passet va klart skakade kroppen så de va rent hemskt. Hade nån gett mej ett glas vatten hade jag nog spillt ut de mesta. Men de är en skön känsla när man klarat av nåt i en timme & en kvart utan att falla död ner i en förnedrande pöl av svett, tårar & spya.
Åkte hem & satte mej på golvet för att börja stretcha, sen ville min kropp inte stiga upp nå mer. Satt jättelänge bara stirrandes på ingenting. Men hur de va så lyckades jag komma upp utan kramper i låren, masade mej in i duschen & sen vidare till sängen. Käkade en frukt & läste lite innan jag somnade som ett barn.
En sak som jag tycker är jättelustigt, de är när jag kommer hem från vilken träning de än är, då är jag så taggad till att äta nyttigt & träna mer, men morronen efter så ha de gått över.
Igår fick jag för mej att jag skulle börja med LCHF, men ångrade mej när jag kom fram till att jag hellre äter potatis än kött. Så de kanske bli nå slags Viktväktarna istället eller GI, men där är de ju oxå mindre kolhydrater. Eller så skiter jag i allt va Dieter heter & kör på som vanligt,bara lite mindre av allt. Sötsaker är nåt jag borde sluta med iaf, eller dra ner på. Men de är ju så gott!!!!!
Få se hur länge nyttighetsfröken är igång nu. Idag har jag ätit fil,havrefras & frukt. Plommon, nektarin & vindruvor. De är väl de mest onyttiga frukter du kan äta, men misstänker att de är bättre att äta dessa än en 200g cchokladkaka.

Nu ska jag koka lite kaffe & ta hand om min ömma kropp. Armarna fick sej en redig genomkörare igår, så idag har jag ont i Fotlederna(??) förstår inte hur de går till. Knogarna är Blålilagula & ett finger är krokigt, men jag har inte ont i dom. Jaja, imorron kommer jag att få ännu ondare & på kvällen då ska jag vara med på Karaten först & sen kickboxningen. Kan bli väldigt intressant att jobba 7-16 på Fredag!!!

ses

Ledigdag

Jag måste verkligen ta mej i kragen & lägga upp lite bilder. Är ju sån tråkig blogg annars, inte för att jag knäpper roliga & fina kort. Men bara text är ju inte heller så kul. Kanske gör de i Em.
Är iaf Ledig idag, de känns gött, men imorron kör vi igen.
Ja, va har jag gjort sen senaste inlägget då?!? Inte är de mycket, jobbat & legat hemma förskyld.
Åkte på världens förskylning på Tisdagnatt när jag jobbade, Onsdag, Torsdag & Fredag låg jag hemma på soffan & tyckte synd om mej själv, med täppt näsa, hosta & halsont.
Lördag & Söndag hade jag inget annat val än att åka på jobbet, Delade turer båda dagarna. Gick runt där som i en dvala med som högst 38.5 i feber. Svettades & frös om vart annat. Klimakterietant kallade dom mej hele helgen.
Har fortfarande lite hosta & täppt näsa, men idag ska jag på Kickboxningen om jag så ska dö på kuppen.
Så min dag ser ut som följande, baka, ta de lugnt & Kickboxa på kvällen. Känns som om de upplägget bli alldelens perfekt!!!
Vet inte riktigt va jag ska baka bara. Ha ganska liten frys & nu í älgjaktstider så bli de ännu mindre plats i den, så de få bli nåt som inte behövs frysas in. Igår frostade vi av frysen, vi va dyngsur innan de va klart. Stog med hårtorken, skruvmejsel & yxa för att få lös all is. Den frysen va nog inte avfrostad på fruktansvärt länge tänker ni säkert & de va den inte, de är säkert 2-3 år sen sist.
Men nu är de gjort & lite bättre plats blev de iaf.

Pappa mår iaf ganska bra, fortfarande yr & minnet är de lite si & så med. Men han försökte iaf va med på jakten korta stunder. Jaktkamraterna har bra koll på honom & ser direkt när de är dax för honom att åka hem för att vila. Pappa skulle aldrig själv säga att han är yr eller mår dåligt...Tjurskalle.

Näe nu ska jag åka på affären & sen dricka kaffe & baka lite kakor.

ses

Chock

Kan inte annat än beskriva denna helg & gårdag som en enda stor CHOCK!!!
Nu få de faktiskt räcka med hemskheter, pallar snart inte med mer faktiskt.
På Fredagnatt ramlade som sagt pappa ner för trappen.
På Fredagkväll blev min bästa kompis lillasyster skjuten, i huvudet, 2 gånger. Hon klarade sej som tur va.
En kula är borttagen som satt bara nån Cm från tinningen, den andra kulan sitter kvar, den tog nånstans i käkbenet.  En härlig utlandsresa som höll på att sluta i Tragegi för den här familjen. Bara för att nån galning får för sej att skjuta rakt in på en uteservering.
Inte konstigt att man blir folkskygg.

Pappa repar sej ganska bra, fortfarande kvar på sjukhuset eftersom han fortfarande är så Yr & igår blödde de från örat. Tror att yrseln är nåt han kommer få lära sej att leva med. Men vi är där varje dag, stöttar, pratar & skrattar. Man kan inte gräva ner sej, vi alla ha påverkats, men man måste kunna skratta & se de positiva i det hela, pappa lever & kan gå!!
De gör även min kompis Lillasyster, hennes förmåga att vara Ironisk på ett rappt & kul sätt finns kvar & hon har många som stöttar henne & hennes syster & kompis som va med. Men där om något finns de mycket att bearbeta & ta sej igenom. Men jag är övertygad att de är nåt de kommer att klara, med vänner & familj kommer man långt.

Idag klev jag upp 04.30 va på jobbet 05.00 så då få man åka hem 13, i de här fallet 12.30 om man jobbar in lite på lunchen. Skönt vill jag lova.
Så nu ska jag vila lite, sen ska jag tagga in för Boxning ikväll. Hör & häpna, jag ska ta upp min Boxning igen. Nu har jag nån att boxas med oxå, så då bli de nog bra...
Så rätt som de är ser jag ut som pappa gör nu, plattnäsad.

ses

Älskade Pappa

Natten mot Fredag höll jag på att förlora min pappa, i en fallolycka.
Han har fått de bevisat att de finns skyddsänglar. Kan inte förklarar annars hur han överlevde fallet.
Nyvaken & en trapp som dom haft i 28 år ställer vardagen på ända & man inser hur lätt de är att förlora någon.
En krossad näsa, jack i pannan, ett jack i huvudet, spricka i halskotan & kompressioner i ryggen, blåmärken, skrubbsår & så blev de hål i läppen så tänderna syntes, de blev resultatet av att han vaknade på natten för att gå på toa. De är faan farligt att bli pinknödig!!!
Igår orkade/klarade jag inte av att träffa honom. Han är min pappa, men jag va inte modig nog att möta honom igår. De räckte med att jag fick hjälpa mamma med att torka upp allt blod, som hon visserligen hade torkat upp på natten, men de är inte lätt att vara synskadad & försöka se vart de ska torkas.
Torkade väggar, golv, lysknappar & handfat. Liks förbannat när jag trodde jag va klar såg jag att deras skor, skoställ & en skomatta va full i blod. Böjer mej ner för att torka & tror jag ska spy av den sötaktiga järnlukten som kommer emot mej, blod luktar faan hemskt!! Sen bli man brydd på hur folk reagerar när de hamnar i chock, pappa hade kutat/halkat runt i sitt eget blod för att göra saker som är bra att göra så där precis när man halvt slagit i hjäl sej & blodet rinner. Vet inte själv hur man reagerar, de är bara lustigt hur människan funkar.
Men mamma fick iaf ringa Ambulansen, men de tog emot för honom att inse de. Men när han känner att näsan är sné & att nått är löst där i så gav han upp.
Så idag tog jag mod till mej & va upp dit. Glad att jag gjorde de, men bilden av honom i stödkrage & ewa-stöd kommer förfölja mej ett bra tag faktiskt, de är ju inte min pappa, inte den pappa man är van vid.
Men han va på gott humör & glad att jag vågade komma dit. Han vet hur jag funkar & hur jag tänker, vi är sammalika han & jag.
Nu vet jag hur han ser ut & förhoppningsvis lägger sej svullnaden & att han får operera näsan på Måndag. Då kanske han slipper se ut som en boxare som gått en match mot mej...eller Mike Tyson.

ses