Ibland borde jag inte få släppas lös bland folk. Mitt klumpiga sätt sårar bara folk, utan att jag fattar de förräns de är för sent. Jag är en vandrande katastrof!!
Ironi & Sarkasm kanske inte är den bästa melodin, måste nog ta riktiga Svenskakurser istället. Jag måste verkligen skärpa mej vad de gäller vissa saker, snart har jag ju ovänner i hela Sollefteå/Sverige/Världen. Ska börja tänka längre än näsan räcker...
Jag skyller verkligen inte ifrån mej, de är jag som tabbat mej.....igen. Nu är de bara att be om ursäkt & hoppas att den godtas, annars har jag nog problem.
"Lär dej sätta tand för tunga!!" min pappas ord, han är nog inte så dum han inte.
Nu ska den vandrande katastrofen googla på Fiskrecept.
ses
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar