Jag har inte glömt, jag kom bara inte ihåg de alls...

söndag 7 december 2008

Våran förbannade skyldighet..

På lördagskvällen va vi på firmafest med Tommys jobb. Bowling , god mat & trevligt sällskap gjorde kvällen till en trivsam tillställning.Men tyvärr slutade den mycket tidigare för mej & Tommy än va vi planerat. Orkar inte dra allt,men jag vart både hotad till livet & ställde till med en scen på krogen som drog dit både partyfolk & vakter.
Jag brukar hålla mej hyffsat lugn i humöret mot folk jag inte träffar så ofta,men igår fick dom se vad det Björklundska humöret kunde. Har nog aldrig haft så mycket adrenalin i kroppen någonsin. Jag skrek,skällde & grinade hysteriskt.
Hade varit ute i minst 2 timmar med en dyngfull man som är över 50 år,som skulle köra bil hem,han kunde knappt gå & dessutom så vräkte snön ner.
Alla andra sa:"Låt han köra hem","han får klara sej själv" mm mm.
MEn jag kan inte lämna en människa oavsett om jag känner personen eller inte i nån snödriva.
Hade han satt sej i bilen för att köra hem & han kört ihjäl sej själv eller nån annan,så hade vi blivit "medbrottslingar". Så jag gjorde min plikt,så som ALLA borde göra,jag stannade kvar ute i snön tills jag såg att han satt i rätt bil som skulle ta han hem.
De är våran FÖRBANNADE SKYLDIGHET att ta hand om varandra. Oavsett om man känner nån eller inte. Man kan inte lämna en människa oavsett ålder när dom inte ens kan ta hand om sej själv.
Jag hoppas verkligen att nån tar hand om mej,om jag skulle vara för onykter.
Eller ska jag oxå få klara mej själv??
Känner att jag fortfarande är arg över de som hände. Min & Tommys kväll blev förstörd för att vi inte kan hjälpa varandra..
Så vid halv 12 så satt vi i bilen på väg hem. Dyblöt,förbannad & skit lessen.
Kan bara föreställa mej vad alla tänkte när dom såg mej med rinnande smink & håret åt alla håll,skrikandes hysteriskt åt Tommys arbetskollegor.
Men han jag hjälpte igår har ringt till Tommy & han har pratat med mej. Han har bett om Ursäkt för allt han gjorde igår,allt han sa. De kallar jag Strongt.
Få se om Tommys kollegor tror att jag for på Psyket efter mitt lilla utbrott =)
Har inget emot nån av dom,men går man ut ett gäng så ser man till att alla kan ta hand om sej själv & är de nån som inte kan de så hjälper man varandra..

Inga kommentarer: