Barndom

Hur kan de komma sej att saker som hänt i barndomen hänger kvar även i vuxen ålder??

Ord som sägs när man är liten,etsar sej fast likt en igel i bakhuvudet.

Dessutom går dessa Iglar inte bort,varken med salt eller öppen låga...för man ska väl göra så med iglar??

Men icke,dom sitter kvar iaf...fast jag försöker att ta död på dom.

Hur beter man sej när man får en komplimang??

Kan man verkligen säga Tack så mycket...?? & sen gå vidare.

Visserligen säger jag Tack,men sen analyserar jag sönder hela komplimangen tillsamans med mina Iglar i huvudet.

Säger hon/han så bara för att hon/han tycker synd om mej??, säger hon/han de för att vara snäll?? så maler mina tankar i huvudet.

För aldrig skulle väl en person säga så för att hon/han menade de. Eller?

De kan ju faktiskt finnas de som tycker att jag har ett vackert leende,fin frisyr,ser söt ut....mm mm.

Men dessa komplimanger dom rinner av mej,de saker som fastnar är de elaka sakerna som sägs om mej..

Varför suger jag åt mej av dom??

Man fixar frisyren,köper nya kläder & man piffar & puffar,just bara för att man ska se bra ut & när man väl får en komplimang...ja,då jävlar ska man analysera sönder den & komma fram till att hon/han ljuger säkert.

Jag har verkligen jobbat hårt med att bli den jag är idag,jag har ändrats fruktansvärt mycket till sättet..även till utseendet.

Har varit en skugga som gjort samma sak som alla andra,klätt mej som mina kompisar,varit en person som jag egentligen inte är.

Med andra ord, Jag har inte haft någon Identitet.

Nu har jag sakta men säkert byggt upp en ny identitet,vilket gör att en del blir alldelens förvånad när dom träffar mej. De går tydligen inte så bra att styra mej längre. Vill jag inte så säger jag de,vill jag så säger jag de. De gör att man upptäcker vilka vänner som innerst inne bara är energibovar & bara tar & tar & tar Aldrig Ger. Så nu har man rensat lite i vänskapskretsen...aldrig mer slagpåse & avfallsstation.

De få vänner jag har,dom skulle jag göra allt för....nya som gamla. Nu ska jag bara ta tag i Självförtroendet & Självkänslan..

För nånstans så måste jag se Okej ut eftersom jag faktiskt får komplimanger så väl i nyktert som onyktert tillstånd.

Men varför ska de va så svårt att ta till sej de egentligen??

Konstigt vad en del saker kan få en att börja fundera...