Jag

Jag har ju som sagt ADHD & för mej är de ingen som hellst skillnad på mej,är ju samma Lisa som jag va innan jag fick diagnosen för ca ett år sen.
Har ju lärt mej leva med Kom-ihåg-lappar,almanackor & att jag alltid glömmer bort saker fast jag både har lappar & almanackor.
De jag däremot tycker är svårt,de är när folk blir ledsna,irriterade eller rent ut sagt Förbannad på mej för att jag just glömmer,uttrycker mej klumpigt eller tycker att gubben med stor näsa som gick förbi nyss är mer intressant än att lyssna på ett samtal.
Jag gör de ju inte med vilje,försöker verkligen,vill verkligen & ändå blir de fel ibland.
Men de är inte med vilje jag glömmer ringa till dej eller säger saker som kan låta bra i min hjärna men när de kommer ut ur min mun så blir de på nåt vis fel ändå.
Jag drar igång stora projekt,men möter jag minsta lilla motstånd/problem så ger jag upp. Blir de inte som jag tänkt mej så skiter jag i allt. Har jag inte motivationen så gör jag de inte,de går bara inte. Vissa säger att man är lat & inte kan man göra saker som bara är kul,man måste ju göra saker som är mindre kul oxå. De är här jag haft problem med att förstå mej själv,tills jag fick svaret från Psykologen: Din utveckling är allt mellan en 3-årings till en 27-åring. 27-åringen vill att de ska se bra ut & vara städat,3-åringen sätter sej på tvären "trottsåldern". De stämmer ganska bra,tror även de är därför jag & Erik krigar så mycket oxå,vi är ju på samma intulektuella nivå ibland.
Ge mej en instruktionsbok till en DVD & jag har haft sönder den på 15 min. Ge mej en vägbeskrivning & ni får skicka skallgångsskjedja efter mej.
Men ge mej ett pussel & jag fixar de eller ge mej en degbunke & lite ingredienser,så gör jag en kaka.Men är de nåt jag är bra på & kan då ger jag 110% på de & kan bli helt avskärmad från världen.
De är så mycket konstigt som försigår i mitt huvud...de går aldrig en dag utan att jag skakar på huvudet & funderar på hur jag tänkte just precis.
Jag är inte dum,jag har bara otur när jag tänker...
Jag vill så mycket,så jag har väldigt lätt för att ta på mej för mycket saker...Ingen fara,jag fixar de.Ja,men de kan jag göra... Men jag inser inte mina begränsningar, jag klarar inte att ha många bollar i luften,de blir kortslutning & jag tappar motivationen till att vilja göra nånting alls.
Men börjar jag städa,då måste jag städa klart innan jag börjar med nåt annat,annars tappar jag inspirationen. Sen att jag hoppar från ställe till ställe när jag städar & aldrig egentligen blir klar är inget jag stör mej på. Kan börja inne på toan,sen kommer jag på att jag måste dammsuga i köket,medans jag dammsuger köket kan jag komma på att börja dammtorka i tv.rummet. Helt plötsligt har jag 3 städprojekt påbörjade & så kommer Tommy hem & sen blir de iaf inte klart med nåt av rummen egentligen.
Bara nu när jag suttit & skrivit en hel massa så har jag ingen aning om vad jag egentligen har skrivit eftersom jag suttit i telefon,tittat på tv & pratat med Erik. Men jag har egentligen ingen aning om vad jag pratat om i telen,sett på tv.n eller pratat med Erik om.
Bara idag har jag haft ett anfall av 3-årstrotts. Planerar jag nåt så får inget rubbas. Idag har de hänt....Middagen blev inte som jag planerat. Bara en sån sak kan få mitt liv att rasa i bitar.
Steken som vi skulle ha ätit till middag har blivit förstörd av Aluminiumfolie. Blev så besviken att jag höll på att börja gråta....sjukt?? jo,jag vet,men sån är jag.
Även fast jag har mina små egenheter så hoppas jag att folk tycker om mej ändå. Jag är ju rätt snäll fast mitt tålamod saknas & jag beter mej som en 3-åring. För 3-åringar är ju rätt söt =D

Nu ska Emme,Linus & Elias komma hit & äta Våfflor i stället...inte fullt så gott som Älgstek,sås & potatis,men de är ju mat.
Ska även bjuda hit Jane med familj nån dag på Buddapestrulle...ska bara hitta nån kväll de passar för dom....
Va ju meningen att de skulle bli i går,men då fick jag ju åka in på sjukan. Man ska aldrig planera nåt,de blir bara tokigt då=)

ses