Tvångstankar

Jag är stolt ägare till en hel Massa tvångstankar.
Endel saker gör jag bara av farten & tänker inte på dom,medans endel saker kan rasera min värld om de inte blir rätt.
En sak som jag haft för mej väldigt länge är:
Har köpt tallrikar på IKEA. En uppsättning vinröda & en uppsättning gråa. Så ni kan ju säkert räkna ut vad detta gör för min hjärna. Jo,de måste vara varannan röd varannan grå. De funkade ju jättebra innan vi fick barn.Men Eftersom Erik har tappat 2 djuptallrikar av de röda i golvet,så går de ju inte att få varanna färg nu. De irriterar mej som en finne i örat. Eller om någon annan plockat ur diskmaskinen & ställer in i en annan ordning.....De funkar INTE,men hjärna tänker bara på de där & tillslut är jag där & ställer varannan färg igen.
Jag blir ju irriterad på mej själv när jag gör så,men ändå är jag där & gör de.

En annan sak är att de inte får komma lödder på väggen eller duschdraperiet när jag duschar. Kommer de dit MÅSTE jag skölja av de så fort de bara går.

Men den värsta är nog:
Att när jag sätter mej i en bil & ska köra,så startar jag bilen (såklart) lägger i ettan,drar ur ettan & lägger i tvåan,lägger i friläge & dubbelkopplar innan jag lägger i ettan & far. Ni kan ju tänka er hur de är när jag ska ratta automat...
Tack vare denna tvångstanke så höll den på att kosta mej ett garage & en king cab.
I onsdags så skulle jag fara på affären medans Tomas & farmor va med Erik. Tomas hade parkerat in min bil så jag fick ta Tommys,men jag kunde inte komma ut den rätta vägen så jag tänkte att jag tar en sväng över gräsmattan. Sagt & gjort,i med ettan,drar ur den & lägger i tvåan & jag trodde att jag lagt i friläge & skulle dubbelkoppla,Men ser ni de hade jag inte,jag hade fått i ettan,vilket resulterade i att Biljäveln tar ett skutt fram,bara tur att jag hade handbromsen i. Gud så pinsamt om jag skulle ha varit tvungen att ringa till Tommy & sagt att jag kvaddat bilen & Garaget bara för att min hjärna har fått för sej nåt.
Berättade för Tommy igår när han kom hem & han bara tittade på mej med sin mest trötta blick,den blick bara han kan få när jag berättar nåt som kunde ha hänt eller har hänt,bara för att min hjärna inte tänkt längre än näsan räcker.

Den dyraste tvångstanken är faktiskt både på gott & ont. De är när de handlar om Rosabandet & bröstcancerfonden ringer & frågar om man kan avvara en 100 kr. Tror ni jag kan säga Nej?? Absolut Icke. För säger jag Nej,tyvär så har jag inte råd att avvara 100kr den här månaden. SÅ kommer nån i min närhet som jag Älskar få bröstcancer. Är jag & handlar kläder eller nåt annat där de har Rosabandet,ja,då måste jag köpa ett.
Skulle ju aldrig förlåta mej själv när en kompis,mamma eller nån annan i min närhet berättar att de fått bröstcancer & jag vet att jag inte köpt nåt Rosaband eller gett 100kr till cancerforskningen.
Men jag ser de inte som en belastning i sej,att avvara pengar eller köpa rosabandet...Självklart skulle jag betala & se glad ut om nån frågade om jag kan stödja bröstcancerforskningen. Men de blir besvärligt att betala när man inte ens äger några pengar för tillfället.
Så därför mina älskade vänner,familj & bekanta dra inte på er bröstcancer,för i år har jag inte kunnat köpa nåt rosaband eller smsat in 100 kr till bröstcancerforskningen.
Anser att hela forskningen kring cancer hänger på mina stackars bidrag till dom, fast jag vet att de inte stämmer. Men ändå tar jag på mej hela ansvaret när någon jag känner får diagnosen,eftersom jag kanske inte har betalat. Sjukt?? jo jag vet,men ändå tänker jag så.

Nu ska focaccian in i ugnen & sen ska vi packa lite saker till Erik,sen bär de iväg till Graninge.
Sen blir de lite vindrickning här hemma innan vi drar ut på 30+ jag,Annette & Linda.

ses